Himlen är helt kolsvart på sina håll men det är ingenting man bryr sig så mycket om längre. Det är har regnat så mycket eller varit mulet att det blivit vardag. Gris är glad att jag är hemma iaf. Gos gos!
Två födelsedagar på ingång. Brorsan och mamma. Lite grann och pyssla med och ordna.
Magen gör sig påmind titt som tätt. Det är aktivitet där inne. En mycket underlig känsla och nu det senaste dagarna längtar jag faktiskt mer och mer. Det kommer ganska sent för i början var det mest chock och panik men nu är jag förväntansfull. Skön känsla men det är samtidigt fortfarande en skrämmande och läskig känsla.
Det är en aning rörigt i mitt liv för allt det nya men å andra sidan har mitt liv alltid varit rörigt och lite komplicerat så där. Men jag och Johan har varsin lägenhet och jag kan inte släppa min eftersom jag inte vet om det blir försäljning. Det troligaste är att det förmodligen inte blir försäljning av lägenheterna men det är så svårt och veta iaf.
Vem släpper en lägenhet som eventuellt kommer ombildas så man kan köpa den? Det är så dumt! Men nu när jag är gravid halvvägs av tiden och det är mycket utgifter att ha två lägenheter och allt vad det innebär så blir det ändå en stressig situation. Det går inte att komma ifrån det.
En dag i taget. Men en dag i taget blir lätt en evighet när det händer så mycket just nu. Däremot är en dag taget det enda som funkar för tillfället, så det blir ju spännande (?!) och se hur det blir av allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar