Det innersta

Ibland väcks man av verkligheten. Som en hink iskallt vatten rakt i ansiktet att man blir äldre och tiderna förändras så snabbt. När man var i tonåren så tänkte man att man nästan skulle stanna kvar där för man visste ju inget annat, bara att man blev ett år äldre för varje år. Sen nu när man är i åldern då man ska klara sig själv med arbete, boende och allt ansvar som följer med det så inser man att tiden har gått ganska snabbt ändå. 

Tonåren är sen länge förbi och nu börjar ett nytt kapitel i ens liv. Jag ska få barn som jag ska uppfostra och lära av livet som kommer känna likadant när han eller hon kommer upp i tonåren.

Vi är inte längre så unga som vi en gång var. Helt plötsligt ska man få barn och jag vet många av mina vänner slås av den verkligheten att vi faktiskt blir äldre. Känns helt galet ibland! Man liksom kastas in i verkligheten för en stund och sen går tillbaka till sitt "vanliga" liv, som att det inte skulle vara verkligheten för allt bara rullar på. Man hinner inte tänka efter så mycket utan kör bara på med sitt.

Dagarna går och vi är så inne i vardagen att man faktiskt inte tänker så mycket på vad som egentligen händer. Det är mycket man kan hinna med och göra även fast man jobbar heltid eller deltid eller vad man nu gör, men det är i nuet man då lever i och det är bra, bara det gynnar en själv. Det är sällan man bara tänker på sig själv men det är för att man lever i en tid där man vill finnas för alla och hjälpa till när det behövs. Det är svårt att bara tänka på själv eller så är det bara det för vissa.

Så fort jag vet att jag klarar mig hyfsat så vill jag hjälpa dom som behöver mer hjälp, vilket i sin tur suger ut energi. Och det som suger ut ännu mer energi är de förflutna som inte lämnar en som man praktiskt taget lärt sig leva med men som jag idag vet absolut inte är bra. Det trycker ner en i "svarta hål" och drar ner humöret men det är som att man valt att leva med det förflutna man helst vill glömma. Jag vet att många lever med det. Man lever inte ett perfekt liv och nånstans är man realist, hur mycket folk än vill bota med psykologi.

Det här blev ju lite mörkt på slutet men de som känner mig väl vet att det inte är första gången jag skriver om detta eller berättar om saker och ting som relaterar till det som de hört förr.

Det var inte meningen att det skulle låta så mörkt, det är bara det innersta tankarna.